Stenbrottet

Ytterligare en dikt från Barcelona 2010. Skriven i Gaudís Casa Milà, i folkmun kallat ”stenbrottet”.

Upp mot taket
roströd och mjuk pistage

Du flyger och vrider dig
lossnar och faller
faller
på plats

En hand stryker över cementen
våg vägg
vig väg
vag vigg
vaggar i vinden

Ett finger drar genom leran
en dörrpost tar form

Utskjutande kanter i luften
en tand som hugger blint

När grädden har stelnat till smör glider en spatel mot himlen
formar fåglar
vilddjur
könsorgan kvävda med munkavel
sirliga pokaler

Allt har spruckit i kantiga flarn
hud som fjällar bland lyftkranarnas silhuetter

Går ner genom kroppen
gropiga benknotor
mandelbruna

I marginalen
otyglade kräftdjur
drivved från förr

Böljande rum
möblerade av rätlinjiga sinnen

Kvinna fotograferar kvinnornas rum:
mattpiska, strykbräda, symaskin

Du skulle öppna våra sinnen
du tankfullhet
du tankfrihet
du lekfrihet i arbetet
lössläppthet i stenen

Våra sinnen skulle falla in i vågrörelsen
men våra sinnen snöptes
av våra sinnen

Ett nät av järn
faller ner över dörren
ametist och turkos
kastas upp i taket

20121221-061101.jpg

20121221-061107.jpg

20121221-061115.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s