Havet

Här kommer sista dikten från Barcelona – för den här gången. Skriven vid Medelhavets strand.

Vattendroppar gråa
staplade på varandra
gungande i samförstånd

I lekar och ömma smekningar
i fältslag där ert vita blod flyter på ytan
bär ni stort och smått

modet och skräcken
längtan bort
och längtan hem Er väv sammanlänkar folken
vägar dras ut dag som natt

En spegel av världen
ett dansgolv för möten
förödande och livgivande

I djupen tränger ni tätare
håller samman i mörker
äter sakta det som ges

Sjunkande odjur, hårda snäckor
brännvinsflaskor, åldrande skrot

människor –
en liten sak
ni slukar henne hel

20121222-230047.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s