lite poetiska försök från 2011:
Jag, målaren
Ljuset störtar in genom panoramafönstren. Inte det vassa och brännande ljuset från söder, utan nordans mjuka och mättade vithet. Även i taknocken finns små fönster, och en koltrast sjunger lyriskt i ett som står öppet. Det är fyra fem meter upp dit.
Ateljén är rymlig. Jag är rymlig. Duken är uppspänd, Jag är uppspänd.
Jag fattar en bred pensel och drar några drag utan färg. Sätter mig ner och vrider upp barockmusiken på en gammal radio. Med självklarhet känner jag motivet ta form. Det jag vill visa, kanske säga. Om det säger eller visar något för andra vet jag inte än, men det är ju alltid roligt om så blir fallet.
(augusti 2011)
Hyllgrindshyllning
framförd vid släktträff på Hyllgrind den 6 augusti 2011
Josuas stuga pryder Smålands skogar.
John och Karl-Emil blev här hela livet.
När de var gamla kunde allt bli rivet.
Men Egon köpte, nu han stretar, knogar.
Ja mycket händer på hans stolta bygge.
Av gödselbrunnen blev en sal åt släkten.
Det senast gjorda är väl värmefläkten.
Och skogens källa finns nu på ett hygge.
Uthusets röra blev till rena sviten.
Det är väl inte konstigt man blir biten.
Far hit om sommarn utan att nån trugar.
Runt knuten: vilda bär så rysligt goa.
Och inne har dom fått en riktig toa.
Jag vänder mig till Lisbet och jag bugar.
…
Men se dig för så att du inte halkar.
När kroppens hydda du i dammen baxar.
Fast lätta nyp av stinna kräftors saxar.
Glöms bort när vattnets lenhet huden svalkar.
På tunet sjunker kvällens rosa skimmer.
Från bokeholtet kommer knott i skaror.
Men mörkret innehåller inga faror.
Jag tänker: någon vrider på en dimmer.
Här rådjur, älg och vildsvin fridfullt betar.
Gå ut och smaka deras vitaminer.
Och svampar finns för den som dessa letar.
I köket bakom vita tyllgardiner.
Jag ser hur körsbärsträdets grenar spretar.
Det står nog kvar om inte stormen viner.
…
Ja farfarshuset ruvar klanens ursprung.
Och den som numer tråcklar på vår släktvarp.
Är utan tvekan goda mor på Tokarp.
Till denna fest hon lockat gammal OCH ung.
I höstas satt hon redan med sin lista.
Vi alla önskar stämma upp i tackord.
Till IngaMay som dukat detta praktbord.
Låt inte denna släktträff bli den sista!
Av andra mänskor ser vi inte röken.
Och ingen kommer heller bakom kröken.
Det bästa är att titta på varandra.
För ingen vet väl någon annans sluttid.
Så njut av stunden, insup Hyllgrinds urfrid.
Den fyller dig och räcker sen åt andra.
(augusti 2011)
Nattfärd
Vår Jaguar rusar nattens gränder
jagar murgröna och lertegel
en längtansmur vi måste över
Råttorna pilar uppåt
dammet genomkorsar våra iskroppar
vi garvar och sträcker armarna mot månen
en grinande demon
Susar upp mot centrum
säljer diamanter till rikemanstöser
stannar till vid ett matställe
men det öppnar inte förrän tio
vi sparkar in dörren
Utanför säckturister som vrålar:
ni älskar inte det här landet
vi skriker tillbaka: det är människorna vi älskar
rödglödgade ögon på spätt
ett triangeldrama på trottoaren
landet, turisterna och vi
Vid modeboutiquen en hög märkeskläder av dyraste snitt
hemlösa sover mot högen
två byggare i neon juckar på toppen
En kypare träder fram
han bär en bricka med klapprande drinkar
vi ryser
Vårt åk slingrar och tjuter
ut på den mörka vägen
timmar över slätten
intigheten hopar sig i våra bröst
Vi stannar
allt är stilla
vi tittar ut
Regnet faller
haglet bitar sig fast
vi fylls av ett allomfattande hat
och så en kärlek
uppgivenhet och upprivenhet
Längtans lunga spricker
lögndetektorerna knäcks
avgaserna vittrar
Vi känner utmed bergväggarna
bara rymden håller oss vid liv
vi ömsar vår gamla hud
Vi vänder tillbaka
Vår tysta stad glimrar
denna grop
med dess glittrande damm
(maj 2011, omarbetad februari 2012)
Hallonbergen
på bänken vänner
smågrusgången, fält
blåklint, bris
ljum lemonad
flugsurr och bett
en bulle blir två
en solnedgång blir två
en ögonfrans bits av
knaprigt sött
och leende lent
obeskrivlig kärlek
(våren 2011)
Emil Erdtman 