Den grå staden flyter ut i oändlighet
dess damm och smuts sticker i halsen
Vi rör oss in mot de lutande husen i centrum
ser ner genom gallren
mot stadens artärer
Friska strömmar
Ett osynligt moln stiger upp
omfamnar dem som hasar, skriker och gråter
Ger dem färg
och nya toner
(Emil Erdtman, Bogotá/Stockholm i februari 2015)