Näktergalsklopp
syrenens parfym
Den unge jag ligger stilla
med ansiktet mot en havsblå rymd
Efter timmar i åkallan
blir himlens kupol ett levande väsen
Innesluter min litenhet
svarar mig
jollrar
smeker själens tunna slöja
…
Nu hör jag näktergalens barnbarnsbarn
den klopprar samma låt
syrenen utsöndrar samma doft genom kvällen
Men inget joller
inga svar når längre fram
Himmelskupan har blivit en inåtvänd spegel
i den ser jag bara mig själv
Emil Erdtman 