Vägen är rak och röd
omkring den bräker och frustar det gröna
En tjock och tovig matta över kullarna
en mur som inte släpper igenom obehöriga
Med ett knivhugg öppnas en fåra i det gröna
kletiga flugor och yrvakna bin anfaller öronen
Det gröngröna väller fram
ner i min kropp
kastar mig ner mot en svalkande ström
fyller mina ådror med sitt smetiga bläck
Emil Erdtman 