Medan kondoleanserna ilar mellan husen i byn
stiger du själv sakta upp genom skyn
Väl framme slås räkenskapsböckerna upp
vart uttalat ord ska synas genom Skaparens lupp
Du huttrar och fryser i det kalla rannsakningsbadet
Domaren bläddrar och suckar, men så är han vid sista bladet
Han reser sig och slår ihop bokens tunga pärmar
går fram till vågen och kavlar upp sina mantelärmar
Orden viktas och läggs på tvenne fat
ett för kärlek, ett för sladdrigt prat
Nu svajar faten, ja det står och väger
Han mumlar, men vad är det han säger
Sa han vänster och ner mot de fördömdas lågor
eller höger och upp i himlens etervågor
Emil Erdtman 