Vagnen kränger frusna slätten
rasar ner genom jordens skorpa
Mörkret fyller själen
river ränder i dess grova hinna
Härnere värmer svavelångor
bubblar giftbassänger
Förrädiskt vackert
men såren svider
– – –
Vagnen kränger
lämnar djupa spår
tar sig till slut igenom
När vi ser ljuset har det frusna smält
på träden sväller vårsolsknoppar
och sakta läker såren
Emil Erdtman 