Staden tjuter och mullrar
drar efter andan i den ljumma kvällen
Ambulanserna ilar ut och in från sjukhuset bakom kullen
kaffe i små platsmuggar
Diskoteket börjar dunka nere på 45:e avenyn
skarp rom i höga glas
Bakom det höga järnstaketet har växterna ro att resa sig höga
ljusen får fladdra i frid
Det knastrar från en svartrostig spis i hörnet
stora rotfrukter simmar i den blanka soppan
En volontär placerar varsamt tummade sånghäften på vita platsstolar
sopar iväg en och annan kackerlacka
Det är avgränsat och reglerat
men för den som nyligen sluppit ut från landets hårdaste fängelse en fristad
en mellanstation
en sluss ut mot livet
en sista chans att hugga
En illa tilltygad flock släntrar högtidligt ner från övervåningens sovkojer
sköra vingar växer ut på grova ryggar
Den väderbitne boskapstjuven som varje natt färdades miltals över llanon
räknenissen som styrde utpressningsindustrin
uroxen som drog de tyngsta jobben
den vige spelevinken som gled över murar och tömde fickorna på den han slog armarna om
motorcykelekvilibristen som fångats av krankmaffian och begått allt vidrigare mord från sin hoj
Nu tysta i väntan
beredda
Uppbrott
det är ikväll
vändningens kan ske
När trafiken mojnat hörs bäcken i ravinen
kvällens första svala bris drar in mellan tegelpelarna
en doft sveper in
tröst—förmaning
hopp—krav
Den förste reser sig
kastar sig ut över bråddjupet
Emil Erdtman 