Med vandringsstav mot en höjd i öknen
höga tuvor och kaktusar
händer som hjälper varandra
En grav står plundrad på toppen
gapar hjälplös mot vår tunga andning
men ger lä när vindarna sveper
Slumrar till i det sneda gruset
drar ett strå över det sträva tyget
fuktiga slingor
Bort mot en blågrå horisont
böljar gråa kullar
som din nakna hud
Emil Erdtman 