Inkallajta

Ruiner från Inkallajta

Den centrala helgedomen i Inkallajta

Alla vet att Bingham upptäckte Machu Picchu 1911. Men hur många vet att svensken Erland Nordenskiöld upptäckte Inkallajta 1913? Han var iallafall den som först grävde ut stället och beskrev det vetenskapligt. Machu Picchu var ett skrytbygge, tänkt som sommarresidens eller tillflyktsort. Inkallajta däremot var en faktisk huvudstad för den östra delen av imperiet, Collasuyu (ungefär nuvarande Bolivia). Härifrån regerade inkorna Tupac Yupanqui och Hayna Capac på sina visitationsresor – som hela imperiet runt kunde ta upp till sju år. Båda platserna är mycket smakfullt valda, men våra dagars peruaner är väl lite bättre på marknadsföring. Till Machu Picchu kostar inträdet 600kr och köerna ringlar. Inkallajta tar en tia, och det är folktomt. På bilden resterna av den stora ceremonihallen där konseljerna som avgjorde folkens öden hölls. 80m lång och 12m hög när det begav sig.

Sociala medier i arvsfondsprojekt

Sociala medier är idag en självklar del av civilsamhällets verksamhet, och därmed också för projekt som finansieras av Arvsfonden. Forskarna Ragnar Lundström och Simon Lindgren från Umeå universitet har i en ny rapport presenterat en undersökning av hur ca 100 arvsfondsprojekt använder sig av sociala medier.

Nästan nio av tio projekt är aktiva på Facebook, vilket är mer än de fyra av fem som har egen hemsida (inklusive de som bara har en undersida till huvudorganisationen). Twitter och Instagram används bara av var tredje projekt och för Youtube och Snapchat är siffrorna ännu lägre. Bloggar har inte studerats separat, men det finns projekt som lyfter fram dess funktion av ”offentlig loggbok”.

Sociala medier innebär nya möjligheter för organisering, lärande och identitetsskapande. De används för att nå ut till och kommunicera med målgruppen, men också för att få till en delaktighet inom projektet (t ex genom att flera skriver på en blogg).

Sociala medier innebär möjligheter att agera och göra sin röst hörd för grupper som tidigare inte hade tillgång till medier. Andra fördelar är att projekt kan ha kontakt med många olika människor och grupper. Om det finns ett långsiktigt och beständigt engagemang kan kunskap få fäste i stora nätverk.

Nackdelarna är att sociala medier tar tid och resurser. Andra hinder är bristen på tillgänglighet. Det finns många som inte har råd ekonomiskt och de som inte förstås sig på den digitala världen. Det beror på nätets otillgänglighet (i t ex språk och struktur), men också på avsaknad av träning och utbildning.

Näthat och risker för utsatta grupper i känsliga ämnen tas upp, men har generellt inte varit ett stort problem. Någon tar också upp det märkliga i att ömsesidigt stöd mellan människor nu sker via kommersiella amerikanska bolag.

Andra dilemman är att arbete och privatliv flyter samman, framförallt på Facebook. Man kan bli kontaktad dygnet runt. Någon har därför startat ett personligt konto kopplat till projektet för att hålla direktkontakt. Den upplösta gränsen verkar också vara en resurs i kontaktskapandet på nätet. Särskilt när man ser sociala medier som ett komplement till ”direkta kontakter” – inte som en ersättning för dem.

Man måste också tänka på att den egna personens, huvudorganisationens och projektet/kampanjens varumärken byggs parallellt inom sociala medier och att de kan både hjälpa och stjälpa varandra.

Projektens val av medier och plattformar framstår för forskarna som ganska ogenomtänkt. Det saknas i många fall strategier för hur sociala medier bäst kan tjäna projektets syfte. En ”uppstramning” skulle stärka många projekt, menar de.

De är också kritiska till att använda genomslag i sociala medier eller att antal gillare och visningar som mått på projekts framgångar. Sådana genomslag betyder mycket som återkoppling och ökar självkänsla och stolthet hos projektdeltagarna, men behöver inte säga något om hur många och på vilka sätt människor nås och hur projektmålen (som sällan är ett visst antal klick) uppfylls.

Sociala medier fungerar för att sprida kännedom om projekt och hålla kontakter levande under projektets gång. Men Facebookflödet är svåråtkomligt i efterhand och en statisk hemsida känns snabbt inaktiv. Här har kanske bloggar större potential att utvecklas och leva vidare.

Det allra effektivaste är enligt forskarna att använda huvudorganisationens etablerade kanaler. Ett par år räcker nämligen inte för att bygga upp en stabil och förtroendeingivande kanal.

Vetenskapshistoria över gränserna

Ibn Sina föddes utanför Buchara i nuvarande Uzbekistan. Han var en nyfiken kille och lärde sig indiska räknetecken av en grönsakshandlare på torget. Tidigare hade både romare och greker använt bokstäver för att räkna, men grönsakshandlarens så kallade siffror var så mycket smidigare.

Ibn Sina tog intryck de grekiska filosoferna, men Aristoteles Metafysiken förstod han inte riktigt ens efter 40 genomläsningar (och då kunde han den utantill).

Själv skrev han 450 böcker, bland annat en medicinsk uppslagsbok i fem band. Den användes som standardverk i Europa fram till 1600-talet och har gett honom epitetet den moderna läkarvetenskapens fader.

Ja, Ibn Sina – eller Avicenna som vi säger i Väst – var en lärd muslim som för tusen år sedan kombinerade antikens vetenskap med den arabiska. Det medeltida Europa tog honom till sig och fick därmed tillgång till den grekiska och romerska kunskap som gått förlorad efter romarrikets undergång.

Från sjukdom till funktionstillstånd

Begreppen handikapp, funktionshinder och funktionsnedsättning vållar många huvudbry. När WHO:s klassifikation av funktionstillstånd (ICF) kom på svenska år 2002 skrev jag följande analys. Det mesta borde gälla fortfarande. Hoppas den kan bringa viss klarhet till den intresserade. /Emil Erdtman

Synen på människa och funktionshinder i WHO:s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, ICF Läs mer

Delaktighet i forskning

Förbundet för forskning i socialt arbete (FORSA) har till sitt årsmöte ikväll bjudit in Anne Sjöberg och mig för att berätta om projektet Från forskningsobjekt till medaktör och diskutera hur det kan bli större delaktighet från berörda parter i den forskningen om funktionshinder.

Jag lägger därför ut min redogörelse för projektets idécirklar här. Uppsatsen heter Att tänka fritt och har godkänts inom doktorandkursen Brukarmedverkan i handikapprelaterad forskning och utvecklingsarbete.

Att tänka fritt